Buhuuu!

Nämen vet ni vad... Minns ni mitt inlägg som jag skrev om K's nyckelknipa? Om inte så hittar ni den här. Häromdagen kom K till mig och sa "Don't get freaked out now but... another thing has happened with my keyring" och jag ba: "Eeeeeeh VA?". Jo, det visar sig att när K skulle låsa dörren häromdagen så tog han upp nyckelknipan ur jackfickan och kände rätt så omgående att den var betydligt lättare än vanligt. När han tittade på nycklarna som han hade i handen ser han att lite mer än hälften av nycklarna saknas. Inte nog med det... delar av självaste nyckelknipan saknas också. Han rotar runt i fickan och får upp ytterligare två delar av nyckelknipan och ser då att inte nog med att den är i tre delar...delarna är även i kombinationer som de inte alls skall vara i. En nyckel sitter där en annan egentligen skall vara osv. Ingen ordning alls med andra ord. Så där står han och kikar på hela sin nyckelknipa fast itu-tagen och med allt på helt fel plats. Han vet att han inte har gjort det, jag vet att jag inte har gjort det. Vi bor ensamma och har inte haft någon här som gjort det. På jobbet är hans jacka inlåst och den har inte blivit lämnad utan uppsikt. Vi kan verkligen inte förstå hur detta har gått till. Pga det som hände tidigare så är det klart att man inte kan låta bli att tänka på om det finns något annat, som vi inte kan se, som gjort detta. Jag menar... det är ju fullt möjligt och svårt att utesluta det då just nycklarna har spelat oss ett spratt tidigare.

Vi märker inte av något annat här hemma. Personligen har jag inte direkt varit med om något personligt sedan den gången för ca 1 år sedan.. då jag vaknade mitt i natten av att någon/något eller vad det nu var petade mig på vristen.

Men visst är det ändå rätt skumt det där med K's nycklar? Undra vad det kan vara liksom. Vi köper inte saker och ting lätt utan vrider verkligen ut och in på alla möjligheter först. Men här kan vi inte hitta någon förklaring som känns trovärdig nog för att vi skall kunna vifta bort det. Är det någon av er andra som ibland upplever märkliga saker?

ps! Nyckelknipan på bilden har inget med texten att göra men som en liten grej kan jag berätta att jag har en sån feting-nyckelknipa på jobbet som jag måste använda då och då. Rassel rassel.. om jag spökar där i framtiden så kommer jag definitivt märkas av! ;)

The Door-K-eys

Jag kom precis på att jag ju skall berätta för er om K's spökgrej som kom fram när hans mamma var här. Efter att hon råkade ut för "necessärmysteriet" som jag skrev om här, berättade K om en annan sak som hänt.

För någon månad sedan slog ju vår sovrumsdörr igen sig själv när vi låg och sov. K avfärdade det som korsdrag (trots att inga fönster var öppna). Alla fall... någon dag efter den natten så gick han upp på morgonen (jag hade redan gått till jobbet) och såg då hur hans nycklar låg uppradade på matbordet i köket. Hela nyckelknipan och alla nycklar var separerade från varandra. Han trodde givetvis att det var jag som gjort det.

När jag kom hem på kvällen frågade han vid ett tillfälle vad jag gjort med hans nycklar. Jag visste ju inte vad han pratade om så han frågade inte vidare. Därför visste jag inte heller att något konstigt hade skett. Men nu när hans mamma var här kom det alltså fram att han hittat hela sin nyckelknipa uppradad på bordet. När han förstod att jag inte visste vad han menade den där kvällen valde han att inte prata vidare om det (då han vet att jag blir utfreakad). Hur knäppt är inte det där då? Det där med nyckelknipan alltså! Vad sjutton var det där om. Han vet att det inte var han och jag vet att jag inte märkte av något konstigt på morgonen. Jag la inte ens märke till det över huvudtaget. Skitkonstigt!

Och nu har han berättat ytterligare en grej!!! En natt (i samma veva som det ovan) säger K att vår sovrumsdörr öppnade sig och stängde sig två gånger på en natt! Det har han också valt att inte berätta för mig tidigare. Hur sjukt är inte det då? Vi har inte glapp i vår sovrumsdörr... trust me, det har vi inte. Och hur sjutton kan den öppnas och stängas två gånger? K har erkänt att även han tycker att det där är spooky och han är verkligen en person som finner en logisk förklaring till precis allt! 

Svärmors Spöke

Jag har ju lovat att berätta om vad K's mamma "var med om" hemma hos oss.
Bland det första som hände den första morgonen hon var här var följande:

Hon sov inne i vårt gästrum och skulle gå till badrummet och göra i ordning sig inför dagen. Hon kunde dock inte hitta sin necessär, som hon hade haft framme kvällen innan. Hon var tvärsäker på att hon hade haft med sig den tillbaka in i sovrummet efter att hon tvättat sig och borstat tänderna. När hon inte hittade necessären i sovrummet tänkte hon att den var kvar i badrummet. Hon gick in i badrummet men där var den inte. Hon gick tillbaka till sovrummet och letade ytterligare, men hittade den fortfarande inte. Hon kom ut i vardagsrummet och frågade om hon varit snurrig nog och lämnat den där, men det hade hon inte. Hon gick då tillbaka mot sovrummet och skrek helt plötsligt till... "Oh my god!!! It's right here!!! In the middle of the doorway!!". Hon ropade på mig och K och vi gick dit, och hon berättade om hur hon letat först i sovrummet, sedan badrummet, sedan sovrummet igen och sedan vardagsrummet (där vi ju var) och att nu när hon kom gåendes tillbaka mot sovrummet så står hennes necessär mitt i dörröppningen, precis vid tröskeln... mitt i hennes gångväg där hon gått flera gånger om. "Do you have a ghost here?", var typ det hon sen fick fram. Så där stod vi sen och funderade över hur det hade kommit sig att den helt plötsligt fanns där på golvet framför våra fötter. Jag frågade K om han berättat för henne om min nattliga upplevelse, men det hade han inte, så detta var hennes alldeles egna upplevelse hemma hos oss. Kanske var hon megasnurrig och trött och klev rätt över necessären när hon gick fram och tillbaka, eller så var det något annat? Who knows?

K har föresten också varit med om något rätt nyligen. Det kom fram när hans mamma var här. Berättar en annan dag... den grejen är verkligen oförklarlig!

Kram så länge!

Tröttast i stan

Herregud! Gick och la mig kl 21.30 igår men vaknade av larmet strax efter sju och kan knappt hålla ögonen öppna. Men så var jag vaken några timmar strax efter kl 02.00 också. Usch... vet inte om jag borde skriva om det här eller inte. Det är svårt att formulera. Jag testar så får vi se...
Ni vet ju att jag genom åren har varit med om "spökerier". Det har jag skrivit om flera gånger här på bloggen. Nu vet jag inte om jag varit med om det igen, eller om det är något som jag kommer kunna förklara när jag känner mig piggare och klarare i huvudet.

I natt vaknade jag av att något trycker till mot insidan av min högra vrist. Som en finger som trycker rätt hårt mot min vrist. Inte så att det gör ont på något vis, men det är genom täcket och rätt så "bestämt".. alltså inte direkt mot min vrist och huden utan genom täcket. Det får mig att vakna med ett ryck men då jag precis vaknat tänker jag att det kanske är K's fot eller något som "petar" på mig. Det är liksom som när någon petar på en med ett finger eller så. När jag väl vaknat så händer det igen. Genom täcket, mot insidan av min högra vrist... något trycker till... lagom hård och lagom snabbt. Blir lite rädd då jag ligger på mage och snabbt räknar ut att K's fot högst troligt inte är uppe i luften och sedan sänks ner till insidan av min högra vrist och på så vis petar på mig. Han ligger till höger om mig när jag ligger på mage. När jag kommit fram till det så är det som att jag fryser fast. Jag blir livrädd! Och då händer det igen.. som att någon står med ett finger och trycker till mot min vrist genom täcket. Och det är så tydligt! När det händer tredje gången drar jag snabbt upp båda benen och kryper ihop till en boll. Vågar inte titta ner och vill inte väcka K. Varför vet jag inte... av omtanke förmodar jag. Vill liksom inte väcka honom för att jag tror att någon petar på mig. Usch! Låg så och svettades helt klarvaken hur jäkla länge som helst. Efter en halvtimma eller så fick jag så ont i kroppen av att ligga som en boll att jag gav upp och vände mig om. Drack vatten och kollade på klockan som visade att hon var 02.30. Jag kikade redan runt i rummet med hjälp av min telefon. K låg inbäddad och sov som en stock under sitt täcke.

Jag har ingen aning om vad det var. Helt galet! Men det enda jag vet är att det väckte mig. Att det inte var sendrag (inte alls en sådan känsla + att trycket var genom täcket och inte inom min vrist). Det gjorde inte ont men det var tydligt och kändes tydligt. Herregud, känner mig galen... galet trött!

Nu på morgonen har jag demonstrerat det som hände för K. Och han ställer sig också frågande till vad det kunde vara som jag kände.Vad var det för något egentligen? Jag har aldrig tidigare känt en sådan fysisk beröring.. om det nu var ett spöke alltså.

K säger att om det nu var något "spöke" så vet den nu att jag märkt av det för jag går omkring här hemma och funderar högt. "Du matar det när du pratar om det", säger han. Usch vad läskigt!

Det Okända (igen)

Såg ni gårdagens avsnitt av Det Okända? Om inte så finns den nu uppe på Tv4:as hemsida och ni kan se avsnittet här. Denna veckan kände jag verkligen igen så himla mycket av det de varit med om. Under en period upplevde jag galet mycket och en del har jag skrivit om här i bloggen under etiketten "Spökerier".


Jag vet inte om jag nämnt det tidigare men jag tror inte det. En gång när jag och mitt ex sov hemma hos hans pappa i hans stora våning i Stockholm (där jag stötte på en skepnad som jag vet att jag skrivit om i ett av mina inlägg i den sektionen) så vaknade vi mitt i natten av en jättehög duns. Båda två flög upp ur sängen och letade febrilt efter lampknappen så att vi kunde tända. Vi förväntade oss att vi skulle se ett rum i kaos då det smällt till så men när vi väl hittade lampknappen var rummet precis som vanligt. Vi tittade på varandra och kunde inte alls förstå vad sjutton det var som väckt oss. Vi öppnade garderoben för att se om något rasat ner där, men där var allt som vanligt. Supermärkligt. Vid detta laget var vi båda klarvakna och jag gick till fönstret för att kolla så allt var ok där. Det var det förutom en sak. På fönsterbrädan stod det ett stort runt klotljus i vanliga fall men när jag tittade så slog det mig att ljuset var borta. Ljuset liknade den som är på bilden här nedan:

Ljuset hade alltid stått på fönsterbrädan och var stort och med en platt undersida. Alltså inte som en boll som kan rulla. Men nu var den inte där. Jag tittade ner på golvet och såg ljuset ligga i hörnet där nere. Jag lyfte upp den och vände mig om till mitt ex med den i handen och sa "Kan det varit den här som trillade ner"?... Vi blev lite fundersamma till hur det hade gått till. Inget fönster var öppet, så det var inte så att den fått hjälp med att trilla ner. Ljuset var kanske lika stor som två kupade händer som bildar ett U, om ni förstår hur jag menar? I alla fall så höll jag ljuset och släppte den sedan i golvet för att se hur det skulle låta... PANG sa det och vi kom fram till att det måste ha varit det vi hört. Hur det gick till vet vi inte. Ingen  av oss hade varit där och pillat under dagen, och den hade som sagt en slät undersida. Mycket märkligt! Och jag kan lova att när man släpper ett stort tungt ljus på golvet så blir det en rejäl smäll. Det är som en sten nästan. Detta upplevde vi i samma våning där jag tidigare sett den där skepnaden när jag stod i hallen (som jag skrivit om här i bloggen tidigare), där även hans mamma och mitt ex sett samma skepnad och där hans pappa brukade känna doften av cigarr. Hmmm...


I alla fall... Gårdagens avsnitt påminde mig så himla mycket om saker jag själv varit med om. Skepnader, knackningar, dunsar och andra saker. Jag lyckades dock "stänga av" till slut. Puh!

Det Okända

Såg ni Det Okända igår? Typ rysligaste avsnittet i programmets historia. Om ni inte såg det så kan man se den på TV4:as hemsida i 6 dagar till. Om du klickar här bör du komma direkt till programmet. Det är dessutom med Terry Evans så det kan knappast bli bättre.

Hemma hos min mamma

Min mamma bor i en gammal skola ute på landet i Halland. Den är supersöt och det finns en nyare del som går ihop med den äldre delen av huset. Där kan man säga att det händer grejer.
Jag har egentligen bara varit med om "spökerier" en gång men min mamma har varit med om en hel del. Även besökare har varit med om händelser där.

Min mamma har vid flera tillfällen ringt mig sent på kvällen då hunden har ståt och skällt ut i tomma intet när mamma varit ensam hemma. Hon har då varit så rädd att hon var tvungen att ringa någon och då blev det till mig. Min mamma har bland annat sett en man sitta och bläddra i en bok inne i tv-rummet. Ja, inte en "riktig" man alltså utan en...spökman? Kan man säga så? Han satt bara där en dag när min mamma kom in i rummet och hon tvärstannade och stod där och tittade på honom medan han satt där och läste. Han tittade inte upp på henne utan han satt bara där tills han löstes upp och försvann. En annan gång stod min mamma ute i hagen när hon helt plötslig såg att en kvinna av "äldre modell" också stod där. Denna gången stod dom dock och iakttog varandra. Mamma blev rädd och sprang därifrån! Bless her! Jag hade nog gjort samma sak. Vad läskigt att bli iakttagen av en som "inte finns"... eller så tänkte kanske den där kvinnan samma sak? Hon kanske undrade vem mamma var? :)

Den gången jag var med om något var när jag och min dåvarande pojkvän var och hälsade på hemma hos mamma. Vi skulle sova i den äldre delen av huset. Det var jag inte så glad över just för att jag hört talas om de två händelserna som jag precis nämnde här ovan. Min dåvarande pojkvän (samma som jag precis blivit tillsammans med när jag såg skepnaden i hans föräldrars våning om ni minns?) tyckte dock att det var spännande och ville gärna "se" något. Jag var lite sur på honom då jag inte alls ville detta och tyckte det var dumt att dra det till oss.

Hursomhelst så gick jag med på att sova i den äldre delen av huset om vi fick ha mammas hund Ada inne hos oss (en liten dvärgpudel.. men bättre än ingen vakthund alls...haha)! Det fick vi. Ada brukar annars sova ute i hallen i den nyare delen av huset.

På natten vaknade jag av att Ada skällde när hon låg hos oss i sängen. Jag tände lampan och väckte min pojkvän och sa "Ada skäller". Han vaknade och sa "men hundar gör det ibland när dom drömmer" och sa att han ville somna om. Jag tittade på Ada som tittade på mig och så tänkte jag att "Ja, hundar gör ju faktiskt det. Hon drömde säkert" och så släckte jag lampan. Mindre än en minut senare så började hon morra och skälla igen. Denna gången flög både jag och pojkvännen upp... "OK.. nu hörde jag", sa han. Som på en given signal började det att dunka och hasa från ovanvåningen. Taket är så lågt i denna delen av huset att man kan nå taket med handen. Taket är även golvet för ovanvåningen och detta är av gammalt trä. Trähus kan knarra och knäppa men detta var något helt annat. Det lät som om någon möblerade om där uppe. Man kunde till och med följa stegen över golvet/taket.

Ååååh vad läskigt det var. Klockan var 3 på natten och min mamma och hennes make låg på andra änden av huset i den nyare delen. Min pojkvän blev livrädd och vågade inte gå ut från rummet. Jag visste inte vad jag skulle göra så jag tog min mobil och ringde mammas mobil.... när hon svarade viskade jag "du måste komma hit. Det är någon eller nånting på ovanvåningen här. Ada skäller och vi vet inte vad vi skall göra". Min mamma sa: "det är ett gammalt hus... det brukar knarra och knäppa" och jag sa "Men kom hit NU!". Och så fick hon lov att komma bort till oss på andra änden av huset.
Jag mötte henne med en trägalge i handen...haha... det var det enda vapnet jag kunde hitta. Man tager vad man haver. Min pojkvän och hunden stannade kvar i sovrummet medans jag och min mamma gick upp för trappan. Vi öppnade dörren till rummet som var ovanför vårat sovrum men där var allt som vanligt! Inget spöke och absolut ingen inbrottstjuv. Jätteskumt! Jag vet väl egentligen inte vad jag trodde att vi skulle finna där uppe men det är klart att jag försökte tänka att det kanske var en inbrottstjuv och inget spöke. Fast egentligen tänkte jag tvärtom. Att det spökade och inte att det var en inbrottstjuv där inne. Men det hade ju varit bra snopet om det faktiskt hade stått en människa där i full färd med att stjäla liksom. Därav trägalgen! ;)

Samtidigt som jag och min mamma hade börjat gå upp för traopan till övervåningen hade ljudet slutat. Jag och min dåvarande pojkvän var så skraja efter detta att min stackars mor var tvungen att lägga sig och sova på soffan ute i tv-rummet som även det är i den äldre delen av huset. Nästa morgon så fick min mamma och hennes make stå i vårat sovrum tillsammans med min pojkvän medans jag gick upp på övervåningen för att "stöka lite". Vill ville testa och se om det lät likadant och om det gjorde det så ville vi att mamma skulle veta vad det var för ljud vi hade hört. När jag kom ner igen så sa min pojkvän att det hade låtit exakt så som det gjort kvällen innan. Då fick han gå upp medans jag stod kvar i sovrummet och ja... det lät exakt så. Han gick där uppe och lyfte på saker och ställde ner saker och gick över golvet och det var exakt det vi hade hört på natten. Usch! Läskigt!

Min mamma har i efterhand berättat hur hon tidigare har hört liknande ljud från ovanvåningen men att hon har tänkt att det är hennes make som är där uppe. Speciellt om hon har lagt sig tidigare än honom. Då har hon inte brytt sig om att dubbelkolla om han ligger och sover bredvid henne utan i hennes sömndruckna tillstånd har hon bara konstaterat att han är på ovanvåningen. Mamma har även berättat att Ada (hunden) ibland har stått och skällt nedanför trappan samtidigt som hon har tittat upp mot ovanvåningen.
Men det absolut läskigaste som har hänt (efter att vi var där) var när min mamma hade en arbetskamrat hemma på en fika. Arbetskamraten hade med sig sin 5-6 årige son och en vän till honom. Då mamma har lagt undan lite leksaker som hon förvarar på ovanvåningen i den äldre delen så visade hon pojkarna vart det fanns leksaker och sedan fick dom leka medans mamma fikade med sin kollega. Helt plötsligt kom båda pojkarna springandes och skrikandes och sa att "någon annan började leka med sakerna". Då visade det sig att medans pojkarna hade suttit i trappan och lekt med flygplan så hade ett flygplan helt plötsligt börjat röra sig och flyga av sig själv. Pojkarna hade blivit så rädda att de sprang ut till mamma och hennes kollega och de var så rädda att de var helt ifrån sig och vägrade gå tillbaka och leka. De var livrädda! Stackarna!

Ouijaboard

Det är så knäppt men när jag ibland läser om att Jerry Hicks brukade tycka om att leka med Ouijaboards så nästan svimmar jag. Jag har testat ett Ouijaboard ihop med en vän till mig när jag var och hälsade på henne i USA när jag var 16 år. Det är ju verkligen hur stort som helst där. Alla har ett bräde hemma. När hon tog fram den så var jag helt klart på. Tyckte verkligen att det var superspännande. Inte sjutton trodde jag att det var "på riktigt".

Alla fall.. vi satt i hennes rum. På hennes säng. Benen i kors och brädets hörn vilandes mot var och ett av våra knän. Jag hade bokstäverna vända mot mig då jag ju var "utländsk" och kanske skulle tycka det var svårt att läsa uppochner och dessutom på engelska.

Min vän rabblade någon ramsa och sedan började vi. "Anybody there", typ. Som i dumma amerikanska skräckisar. Sedan väntade vi. Väntade lite till. Rabblade något igen och så vips började den där träpilen eller vad man skall kalla det att röra på sig. Först långsamt till yes och när min vän (och jag) sedan fnissandes ställde frågor så rörde den sig snabbare och mer rytmiskt över brädet. I första början var jag helt säker på att det var min vän som rörde den. Hon trodde att det var jag. Men efter en stund gick det så snabbt och så rytmiskt att jag liksom blev rädd. Alla bokstäver var ju vända mot mig och orden skrevs fort och träpilen tvärvände vid varje bokstav. Riktigt gled över brädan så att man knappt hängde med. Usch!

Vi fick kontakt med flera. Bland annat en som kallades sig för Abraham Lincoln. Men det var det garanterat inte. Snarare en flamsig pojke i sådanna fall. Dessutom fick vi kontakt med en otrevlig en som hävde ur sig svordommar och annat. Speciellt mot mig. Min vän ville se ett tecken men det ville inte jag. Och jag frågade istället anden om hon kunde läsa mina tankar. Ja, svarade hon och jag sa att om hon skrev vad jag tänkte på så kunde jag tro på det... och så tänkte jag på en blomma eller något. Men istället för att ge mig ett svar så började den skriva att jag var en slampa och att hon var arg på mig och allt möjligt annat. Och när jag sa att jag ville säga hejdå så vägrade hon. Hon skrev hemska saker om att hon aldrig skulle lämna mig etc.

Usch! Gud vad rädd jag var! Min vän också! Fy sjutton! Vi tvingade henne att säga hejdå och sedan dess har ingenting hänt. Vi var så chockade att vi gick och pratade med min kompis föräldrar om det och dom sa att vi inte under några omständigheter fick hålla på med sådant. Vi gjorde det inte igen och jag lär aldrig göra det igen! Fy sjutton... inget trevligt alls. Jag vet att det var på riktigt och jag kan faktiskt inte förstå hur dessa bräder kan säljas i leksaksbutiker. Helt sjukt!

Skepnad

Här kommer ännu en spökhistoria. Självupplevd, såklart!

Vid den här tiden på året för en ca 6-7 år sedan så hade jag precis träffat min dåvarande pojkvän. Precis i början av relationen hade vi varit hemma hos hans pappa och hälsat på. Det var en stor våning med många rum. Precis när vi skulle gå så stod jag redo och påklädd i hallen medans min dåvarande var inne i vardagsrummet och pratade med sin pappa. Jag stod i hallen och kikade in mot vardagsrummet då jag helt plötsligt blev kall, pirrig i hela kroppen och näst intill oförmögen till att röra mig. Det var liksom som att jag tappade all kraft. Samtidigt som jag kände allt detta vände jag automatiskt huvudet åt vänster... som att jag skulle kika mig själv över axeln. När jag gjorde det så svepte en skepnad förbi mig. Den kom upp bakifrån mig och vände sedan av mot vänster. Det var en manskepnad och den svävade/ gick fram längst med hallen. Det såg ut precis som svart rök fast i en tydligt kroppsform. Jag visste att det var en man. Det kunde jag se väldigt tydligt.

När jag stod där och iakttog skepnaden när den gick fram längst hallen var jag helt knäpptyst. Det var som att allt gick i slowmotion. Jag kunde absolut inte förstå vad det var jag såg, eller... jag förstod men kunde inte greppa det. Jag var inte rädd utan mer förbryllad. Om någon frågar mig så skulle jag säga att jag iakttog skepnaden i kanske 30 sekunder innan jag återfick fattningen men det kan likaväl ha varit 10 sekunder... inte mindre iaf.

I slutet av hallen fanns dörren till köket och när skepnaden kom dit svängde den in där. Ungefär när han försvann in i köket så återfick jag min rörelseförmåga och började då gå fram genom hallen och mot köket. Jag var liksom förbryllad och nyfiken på en och samma gång. Ungefär som när man inte tror sina ögon, om ni förstår vad jag menar när jag skriver så? Det var väl lite så jag kände den där gången då jag vaknade och en kille/man satt vid sidan om min säng? Det var liksom så verkligt och overkligt på en och samma gång att man liksom agerar på ett sätt som man nog inte tror att man skall göra. Jag kan än idag inte riktigt förstå hur jag kom fram till att jag skulle ligga kvar i sängen och se om jag verkligen var vaken den där morgonen då jag såg mannen sitta vid min säng. Jag känner mig "modig" så här i efterhand!

Hursomhelst... Jag kände ingen rädsla när jag gick mot köket utan var helt enkelt tvungen att gå dit för att se efter om det verkligen fanns något där. När jag kom fram till köket kikade jag in lite diskret men såg ingenting. Precis när jag gjorde det ropade min dåvarande pojkvän på mig om att det var dags att gå. Jag bestämde mig för att inte berätta något för honom då jag var osäker på hur han skulle ta det. När vi kom ut på gatan kunde jag inte hålla mig längre utan stannade och sa "Äh alltså... gud... jag måste prata med dig om en grej". Han blev lite ställd och undrade givetvis vad som stod på. Och så berättade jag "nu när jag stod i hallen och väntade på dig när du pratade med din pappa så hände en grej... jag blev kall, kraftlös och såg sedan en... man...".. han avbröt mig där och sa "... en skugga? Som gick fram i hallen och vek av in mot köket?"... "Eh, ja!"... "Min mamma har också sett honom. Och jag med, fast bara till en viss del".

Gud vilken lättnad att jag fick en bekräftelse på att jag inte var tokig. Det visade sig sedan att hans pappa brukade känna doften av cigarrrök lite då och då. Bilden har inget med denna berättelsen att göra förutom att jag vill försöka visa hur tydligt jag såg den där mannen.

Fjärrkontrollen

Jag har ju lovat berätta mer om vad jag varit med om...

Jag brukade bo mitt i Stockholm. Vi snackar "smack in middle of Stockholm" här. Mellan Plattan och Centralstationen. Det finns en stor kyrka mitt i centrala Stockholm som heter Klara Kyrka, det är alltså den kyrkan som alla någongång passerar om dom åker till Stockholm. Inne på kyrkogården ligger det några väldigt gamla hus. I ett av de husen bodde jag. Bellmans grav var precis utanför porten och huset jag bodde i var en gammal skola som Strindberg hade gått i.

I den lägenheten hände det saker. Inte till en början men mer och mer allt eftersom. Första gången jag märkte något var när min garderobsdörr hela tiden öppnade sig. Det kan ju vara glapp tänkte jag men hur jag än gjorde så öppnade sig alltid garderobsdörren av sig själv.

Sedan började jag höra steg och knackningar på min dörr. Jag öppnade dörren men det var ingen där. Jag hörde hur barn sprang omkring i hallen men det fanns inga där. Jag tror att jag fattade galoppen rätt så snart men jag vill alltid komma på alla logiska förklaringar som går innan jag inser att det är oförklarligt.

Hur som helst så var det en "större" grej som hände i den där lägenheten och det var under ca en veckas tid. Varje morgon när jag vaknade hade jag samma rutin. På med tv:n, in i duschen, fixa frukost som jag sedan åt framför nyheterna innan jag sedan gjorde iordning mig och gick till jobbet.

Första morgonen var exakt sådär förutom när jag skulle stänga av tv:n. Då kunde jag inte hitta fjärrkontrollen. Jag vände upp och ner på hela rummet men fick sedan bråttom och stängde av tv:n på självaste tv:n istället. Kom till jobbet nämnde väl något i förbifarten om min borttappade fjärris. Jobbade klart, åkte hem, rotade runt i väskan efter nycklarna till lägenheten och hittade då fjärrisen i väskan "Ahaaaaa.... snurriga jag måste ha slängt ner den i väskan när jag skulle gå". Silly me, liksom.

Nästa dag hade jag samma rutin. Skulle precis kila till jobbet men när jag skulle stänga av tv:n hittade jag inte fjärrisen. "Men va faaaan". Hade ju lagt den där jag brukar men nu fanns den inte där. Skakade på filten och vände på kuddarna men ingen fjärrkontroll. Gick fram till tv:n och stängde av den där istället... vände mig för att gå och såg då fjärrkontrollen ligga alldeles synlig på filten jag just skakat. Hmmm... Kom till jobbet och nämnde där hur skumt det där var för andra dagen i rad.

Tredje dagen. Same shit different day. Skulle precis gå men skulle bara stänga av tv:n tog fjärrkontrollen och tryckte på avstängningsknappen. Inget hände. Tryckte igen. Den funkade inte. Vände på den. Batterierna var borta och luckan till batterierna likaså. Jag gick fram till tv:n och stängde av den där. Gick till jobbet och berättade om dagens fjärris-incident. Min fjärrkontroll var typ känd vid detta laget. De gamla batterierna och luckan hittade jag aldrig igen. Efter nån dag köpte jag en ny fjärrkontroll.

Några händelselösa dagar passerade. Helgen kom och jag stod och gjorde iordning mig medans min dåvarande satt i fönstret och njöt av sommarkvällen. Vi skulle ut och äta. Tv.n var avstängd. När jag stod och gjorde mig iordning satte han på tv:n men alldeles för högt så jag bad honom sänka. Han gjorde inte det så jag bad honom igen. Han tittade på mig och jag på honom och han sa "Men... var det inte du som satte på tv:n?"... "Va?, Nä... jag står ju här. Var det inte du?", "Nej, jag sitter ju här"... och sedan tittade vi bort mot tv:n och där låg fjärrkontrollen, han satt i fönstret och jag stod ju där jag stod så... den hade satt igång sig själv. Den hade aldrig gjort det förut och den gjorde det samma vecka som fjärrkontrollen hade levt sitt eget liv. Jag gick bort och stängde av tv:n och vi tittade på varandra. Hu, det var läskigt faktiskt. Vi gick ut och åt. Kom hem några timmar senare och då var tv:n... fortfarande avstängd. Efter det hände det aldrig något mer med den igen!

Knackningar, steg, fniss och garderobsdörren kunde man höra då och då men tv.n var som vanligt i allafall.

I natt

Igår kväll slocknade jag redan vid 21.30 tiden. Superskönt då jag börjar tidigt idag. Vaknade utvilad innan alarmet gick av! Härligt!

Jag har ju lovat berätta för er vad jag varit med om när det gäller "andra sidan" (spöken) eller whatever ni vill kalla det. Det är som sagt lite olika saker som har hänt under åren. Dock har det varit helt lugnt omkring mig sedan ca 3-4 år tillbaka. Jag ville att det skulle bli lugnt då jag märkte att jag blev rädd när det hände saker. Jag visualiserade mig som att jag hade en skyddsbubbla runt omkring mig där ingen kunde komma in, samtidigt som jag klart och tydligt deklarerade att jag ville vara ifred.

Jag tror att man är mer öppen i perioder och att man givetvis kan stänga av om man vill det. Till viss del i alla fall. Det har hänt lite småsaker men inget stort. När jag bodde i England och stod i köket en dag så var det någon som drag i min tröja bakifrån. Två små ryck. Jag trodde att jag kanske fastnat i något men insåg sedan att jag stod mitt på golvet. Sedan ryckte det till igen. Klart och tydligt. Men ingenting var där. Jag vet inte vad det var men det var väldigt märkligt. Det är det enda jag har upplevt "nyligen". Tills inatt... Vi sover med öppen sovrumsdörr och helt plötsligt smällde den igen och väckte mig. K vaknade också och när jag sa "Men... dörren smällde precis igen" så sa han bara "Korsdrag. Det är storm ute". Då jag lagt mig tidigt tänkte jag att han säkert lämnat ett fönster eller två på glänt men nu när jag kom upp i morse så visade det sig att alla fönster är helt stängda! Jättemärkligt!

Det kan finnas en naturlig förklaring eller så är det så att nån var här. Jag vet inte. Kanske har K varit uppe när jag sov och stängt något fönster? Grejen är den att jag de senaste veckorna varit mer fokuserad på just LOA, änglar, andra sidan etc. Det där går i perioder. Jag är mer inne på det nu än vad jag har varit på kanske 3 år. Och jag vet inte om jag då dras saker till mig eller om det kanske bara var korsdrag trots allt! Jag får väl avvakta och se, helt enkelt!

Jag lovar att berätta mer om vad jag har varit med om snart! Vissa händelser är större än andra. Hoppas ni får en finfin dag! Håll i hatten!

Kram