Nytt jobb!

God morgon! Här sitter jag och njuter av tystnaden här hemma. Har varit vaken sedan kl 6. För mig blev det som en sovmorgon då jag annars går upp runt 5. Har känt mig både trött och hängig nu i veckan, men inte idag, så det verkade som att det var den här extra lilla timmen som jag behövde. Härligt!

Idag blir det faktiskt några timmars jobb. Där jag jobbar har vi även öppet på lördagar. Det är inte direkt en bransch som har det men vi har testat det i några år och jag kan väl erkänna att vi till våren kommer försöka trappa ner lite med det. Inte helt kanske, men diskussioner har i alla fall påbörjats om det. Personligen hoppas jag att vi bara har arbetstider på vardagar. Det är där vi har mest att göra och även om det är skönt att kunna jobba i lugn och ro en lördag så är det inte riktigt motiverat att vi sen blir färre en vardag istället. Men just idag skall jag försöka grotta in mig i mitt nya jobb. Jag har ju fått en helt ny tjänst på mitt jobb. Det är jag själv som tagit initiativet men hade kanske inte räknat med sååå snabba puckar.. Haha! Men på måndag börjar jag alltså. De första dagarna gick hjärnan på högvarv och jag blev stressad. Sen hade vi ett möte, jag och cheferna och en som blir min handledare/ bollplank, och efter det känns allt topp. Jag styr själv tempot på hur fort allt skall gå. Eller som cheferna uttryckte det. "Vi formar alla en gemensam plan och sen är vi (cheferna) kartritare, handledaren är kartläsaren och du är chauffören. Du bestämmer själv hur fort det skall gå eller om du behöver bromsa, vända om, ta en genväg eller omväg. Du styr bilen."
Vidare utveckade dom att bara för att man gör en plan så betyder det inte att den är huggen i sten. Den är rörlig och man upptäcker alltid saker på vägen som gör att planen ändras eller får omarbetas.
Och i och med det nya jobbet har jag även skakat mina Loa-kunskaper till liv. Loa har liksom hamnat lite i skymundan den senaste tiden. Men nu är jag mer medveten om hur allt fungerar igen och vilka hjälpverktyg jag faktiskt har inom mig.

Med detta i ryggen har jag alltså släppt all stress och omfamnar det nya med stor nyfikenhet och respekt. Jag tycker verkligen det skall bli superspännande. Sen kan jag absolut erkänna att jag lääängtar tills jag kan mer. Klart att det alltid är märkligt att gå från att kunna något jättebra till att vara nybörjare på något. Men sen är det viktigt att komma ihåg att man inte är nybörjar speciellt länge.

Så. 2014 kommer bli ett väldigt jobbfokuserat år. 2013 var ett väldigt kärleksfokuserat år med mängder av bröllop och annat.

Uppdatering

Jösses! Det finns så himla många saker jag glömt att berätta.

Ibland undrar jag varför jag har en blogg egentligen (eller flera... jag har flera bloggar. Bananas!).

Jag tycker mer om att läsa bloggar än att egentligen ha en egen, tror jag. Men så känner jag väl nånstans att om jag skall glutta in hos andra så bör jag även dela med mig av mig själv också.

Nått sånt.

 

Hursomhelst.. har glömt berätta en stor sak. Jag har fått ett nytt jobb. Ett nytt jobb på mitt nuvarande jobb. Skrämmande och kul på en och samma gång. Jag är svinbra på det jag gör idag och skall nu rikta in mig på något helt annat. Min idé och chefen nappade direkt. Jag kände mig tuff när jag presenterade idén men inte lika tuff nu. Haha! Men det blir nog bra!

 

 

 

Man måste ju våga ta sig utanför de där bekväma ramarna och utvecklas. Jag tror mycket på det. Att man skall våga utmana sig själv. Jag är 37 år gammal (eller ung... fyllde häromdagen så det kommer ett separat inlägg om det) och det är en gåva att få testa vingarna. Jag har en fantastisk chef och jag vet att om jag skall ta ett så här stort kliv i "karriären" så skall jag göra det under hennes ledning. Vilket jag ju nu får chansen till att göra. Sen har jag ju en trygghet i att jag vet att just min arbetsgivare erbjuder tusen möjligheter om jag i framtiden väljer att byta igen, eller gå tillbaka till det jag gör idag. Det är inte ovanligt med "kräftgång" hos min arbetgivare. Att man rör sig och testar olika områden och saker.

 

Ungefär så. Det var allt!

 

Puh!

Tiden bara flyger iväg..

Jösses! trodde jag var inne här igår. Men det var jag visst inte.

Har ni det bra? Här är allt fint. Full rulle den senaste tiden. I torsdags var jag i Malmö på jobb. Tror ta mig sjutton inte jag har varit där tidigare. Möjligen som barn men inte som vuxen. Men guuuud vilken vacker stad. Stadskärnan i alla fall. Jag blev helkär! Önskar nästan jag hade stannat över natten. Istället blev det en riktig långkörardag. Upp klockan 3 på morgonen och var hemma igen kl 23 på kvällen. Jag flög med Sas till Köpenhamn. Sen tåget över. På vägen hem blev vi försenade pga att dom hade överbokat planet med 12 (!!!) pers. Lite väl många va? Jag vet att bolag räknar med ett visst bortfall av passagerare, men 12 pers? Orimligt! Jösses vad personalen fick kämpa för att få 12 frivilliga till ett senare flyg. Flyget jag åkte med hade ju nästan enbart affärsresenärer så ingen var intresserad av pengar eller andra mutor. Vi blev en timma försenade pga av detta. Jaja! Så kan det gå... men märkligt ändå med så många som 12 personer för mycket.

Igår jobbade jag halvdag och flexade sedan ut och gick på spa med en vän. Idag har jag jobbat. Hoppade in för en annan kollega och måste säga att det kanske var lite dumt gjort. Jag har haft så himla mycket på sistone att jag nog egentligen hade behövt ta mig en sovmorgon idag...men imorgon så... då skall jag sova ut! :)

Ikväll kommer några vänner hem till oss på middag. Mysigt!

Sådär ja... det var min lilla rapport för veckan som gått! Puh!

Hur har ni det då? :)

Flow

Åh! Min "helvetesvecka" har förvandlats till en vecka med grymt stort flow. Så himla härligt! Det är så trist när man stressar upp sig i förväg, precis så som jag gjorde i söndags. I verkliga livet blir det sällan så hemskt. På ett vis började jag försöka klura ut smarta lösningar på hur jag skulle kunna klara denna veckan genom att stressa upp mig men hade jag fortsatt varit stressad så som jag var innan så hade allt verkligen fallit platt. Nu känns det tvärtom. Två dagar i rad har jag känt mig bättre än någonsin på det jag gör. Och jag har känt mig oerhört glad dessutom. Wow!

Igår fick jag undan så mycket på jobbet att jag inte behöver börja så tidigt som jag först trodde. Men jag har fortfarande vaknat strax efter 5 så nu har jag flera timmar av bara mig själv och mina tankar här hemma. Bra start på dagen! :)

Vad händer hos Er? När har ni semester? Jag tar rekordmånga semesterveckor i sommar. Hela tre stycken totalt. Haha! Brukar bara ta två. Men nu blir det först två strax efter midsommar och sen första veckan i augusti. Då fyller K år och hans familj kommer på besök. De har av någon anledning bara varit i Sverige på vintern tidigare. De brukade tycka att snön var så exotisk. Men nu har de även snö i England om vintrarna och nu satsar de hellre på sommaren. Det tackar jag för. Det finns ju oerhört mycket mer att göra om sommaren + att det ju är så grönt och fint. Förutom mina tre semesterveckor under sommaren (alla spenderas i Sverige) så blir det ju två veckor till när vi åker till New York i september. Can't wait!!!

Nästa år kommer fokus ligga på utlandssemesterar. Jag har aldrig rest så lite i hela mitt liv som nu. Jag skyller det på sparandet till bröllopet.

Nä, nu skall jag ta mig en kopp kaffe! Ha en fin dag. Massor av kärlek!

Glitter & Glamour

Torsdag! Känns dock som måndag.
Märkligt det där med röda dagar som blir som små återhämtningspunkter i arbetsveckan. Och oerhört tacksamt!

Idag behöver jag all energi jag kan få. Skall rodda ett "stort" event på jobbet ikväll. Utan att gå in på detaljer så kan jag säga att det handlar om väldigt tjejiga saker som modevisning, smink och hår och en konferencier av det mer kända slaget. Och mat och bubbel, såklart! Men den lediga dagen igår bör ha tankat på energin lite i allafall så nu känns det mer hanterbart!

Nu måste jag försöka se vad jag kan ha på mig, Jag kan ju inte kirra just ett sådant här event och se ut som vanligt! Åh himmel! Detta borde jag ju ha tänkt på igår! Svart blir nog bra. Har några glittrande toppar nånstans också. Och klackar. Suck! Sista minuten, som vanligt!

Kärlek!

Business woman for a day

Idag är ingen vanligt dag för idag kommer det absolut högsta hönset (eller ja.. tuppen) på det företag jag jobbar på på besök. Nu vet ni ju inte riktigt vad jag jobbar med men om ni visste det så hade kanske även ni vetat vem jag talade om. Så idag måste jag vara skarp och väldigt business-womanish! Det är lite lustigt det där hur man skall hönsa sig och tuppa upp sig för att en speciellt person skall komma. Att vi anställda liksom skall genomföra något slags skådespel! Det städas och köps in saker och vi har fått uppmaningen att klura ut frågor som vi kan ställa när vi ses! Jaja, jag kan erkänna att jag tycker det skall bli spännande att träffa personen i fråga och jag förstår givetvis att det är superstort att han kommer till just min avdelning av företaget..

Har förresten börjat läsa "Himlen finns på riktigt"... fick hem boken igår och la mig tillrätta i sängen. Redan på första sidan kommer det fram att pappan i familjen är pastor! En liten bit in börjar barnet som boken handlar om prata om änglar och Jesus. Hmmm... klart pojken vet vem Jesus och vad änglar är för något om pappan är pastor och de liksom går i kyrkan, och givetvis kommer det naturligt för honom att snappa upp saker även om han inte kan läsa. Men.. jag skall inte avfärda boken som nonsens. pojken återberättar vissa saker i boken som givetvis kan vara hans alldeles egna upplevelser och då jag än så länge bara har fått läsa om pappans hälsotillstånd är det kanske så att allt flätas samman på ett magiskt sätt. Men klart jag hade föredragit om de inte hade en helt naturlig koppling till just Jesus, kyrkan och änglar. Rent spontant känns det som att wow-faktorn hade blivit stark från början om så inte var fallet. När jag beställde boken uppfattade jag det som att familjen hade blivit "omvända".. från icke troende till troende liksom. Men som sagt... det kan finnas en twist som jag inte har koll på än! :)

Nu skall jag fixa till mig så jag inte skrämmer livet ur gänget som kommer på besök!

Life is beautiful

Nu har jag gjort det igen! Vaknat aptidigt! Skall egentligen inte gå upp innan strax efter sju då jag egentligen inte börjar jobba innan 09:30 idag. Men här sitter jag nu, vaken sedan strax efter kl 03:00 och dricker kaffe och skall strax kila iväg till jobbet. Fick ett sms från en kollega igår kväll som berättade att han var sjuk. Han skall egentligen vara först på plats, jag är schemaansvarig och insåg väldigt fort att det blir jag som får ta och vara där först istället. Så kan det gå. Till råga på allt har vi en planeringskväll med en massa möten i kväll så det blir en 15 timmars "arbetsdag". Mötena brukar förvisso vara rätt så informella så det blir nog bra. Det är ok att ha sådana här galna dagar ibland men absolut inte optimalt. Tänk de som har barn... hur hanterar de sådant här?

Annars är allt fint! Fortfarande "fjärilig" i magen efter lördagen. Nykär, liksom. Love it! Både jag och K känner att livet är så snällt mot oss. Vi sitter ofta och pratar om hur bra vi har det och hur vi älskar våra liv. Det är den kärlek vi känner till vårt liv som är nyckeln till allt. Vi är verkligen så himla glada i det liv vi lever! Hoppas ni känner likadant för era liv. Att ni har medvind och känner att allt är möjligt. För det är verkligen det!

Ha en fin dag. Kärlek!

Hör och häpna!

Nämen vet ni vad! Idag blev jag inkallad på ett möte med mina två chefer på jobbet. Jättemärkligt tyckte jag då jag ju vet att jag inte gjort något konstigt på jobbet och det känns ju aningen allvarligt att kallas in på ett möte bakom stängda dörrar med båda två. Hur som helst.. Jag har ju fått en hel del nya arbetsuppgifter, vilket jag älskar. Men jag sliter som ett djur också. Jag tar liksom det jag gör på allvar.

I alla fall... mina chefer börjar prata om hur mycket jag har att göra, att de gett mig mycket på sistonde etc etc och jag hinner nästan börja tänka att de skall säga "så vi känner att du bör få mer utrymme så vi delegerar ditten och datten till någon annan istället". Inom mig förbereder jag mig för att säga hur mycket jag tycker om mina nya arbetsuppgifter och att jag inte gärna släpper dom. Men istället för att säga att nån annan skall ta över något så säger min högsta chef följande:

 "vi har gett dig mycket extrauppgifter medvetet för att testa dig, och vi måste säga att du klarar det galant och att vi verkligen är sååå nöjda med det arbete du gjort och gör. Vi vill därför även meddela dig om att det du gör även skall speglas i din lön och att vi därför, från och med idag, höjer din lön med 2000:- i månaden" !!!

Men va??? Kan ni förstå? Helt bananas!!! Sen fortsätter hon med att säga:

"Denna höjning är inte en del av din kommande löneökning utan utöver det. Du går in helt neutral i lönesamtalet om några veckor och detta påverkar inte det du får då. Denna höjning är utöver."

Men alltså.... whaaaat?! Detta är ju för fasen heeelt otroligt! Hurraaaa!!!

ps! Till råga på allt fick K löneökning förra veckan. Efter bara 3 månader. Också runt 2 papp mer i månaden. Tjoheeej! Vad tror ni... LOA? Hans lön höjs, vi pratar om hur fab det är och vips så höjs min! Oavsett vad... BANANAS!

Follow your bliss!!!

Wohooo!!! Idag är det torsdag... men inte vilken torsdag som helst. Det är dagen efter K kom in på utbildningen- torsdagen! ;)

Närå! Men hörrni... är det någon som är duktig på det där med påsken? Förra året var den ju väldigt sent, typ slutet av april. I år ligger den tidigt. Varför är det inte samma varje år? Man kan tycka att det borde vara ett x antal veckor efter någon annan högtid men det känns ju otroligt då det pendlar så mycket från år till år. Berätta gärna detta för mig. Känner mig olärd (och mina kolleger också) men orkar inte googla det.

Ni anar inte vad peppade vi är här hemma. Kan ni fatta att han kom in på kursen? Alltså.. jag kan ju det men samtidigt blir man verkligen lika jäkla glad varje gång. K har verkligen velat jobba med det han nu skall utbilda sig till så himla länge. När vi väl diskuterat här hemma hur han skall försöka förverkliga detta för ca 6 månader sedan så har verkligen saker och ting radats upp som har lett till det som nu är! Små små saker som visar sig ha superstor betydelse. Helt fantastiskt! Vi har fått tag i trådar och kontakter som lett oss vidare fram till målet. De som är inblandade anar inte hur stor betydelse de har haft. Igår skrev vi mejl och tackade tre personer som hjälpt oss framåt. De var givetvis blygsamma och tyckte "nämen jag har ju inte gjort något särskilt..." i sina svar, men för oss och då speciellt K har det verkligen varit stora saker.

Själv är det första gången som jag försökt att vara till hjälp via "co-creation"... Jag har mediterat och även gett mig på lite blessings här hemma. Kanske är det så att jag gjort detta för att i slutändan lugna mig själv så att jag fortsätter vara ett stöd för honom? Jag är ju ett kontrollfreak och var nu tvungen att backa och låta K jobba på sin dröm. Jag kan ju inte kliva in och säga hur han skall göra. Det var rätt svårt men även superhäftigt! Fan vad cool han är alltså!

Anyhow.. I början var han 1 av 75 som var intresserad av denna utbildning. Företaget som håller i detta har aldrig haft någon utbildning av detta slag tidigare så det är en testgrupp han är med i. Så han var alltså 1 av 75 i alla första början, sedan följdet några veckor där vi inte hörde något. Där gäller det att inte tappa hoppet och bli negativ. Sedan fick han ett samtal i förra veckan om att de ville träffa honom för en intervju. Igår var han där och fick då veta att han var den sista de träffade. De intervjuade totalt 12 personer för 8 platser. Han var där vid 9 på morgonen och strax efter lunch fick han ett samtal om att han var en av de utvalda! Så kul!!!

Ni kan förstå att påsken blir helt fab här hemma va? Det blir Påsk De Lux!

Ha det så fint! Puss

Tack tack tack tack tack!!!

Jippi!!! K kom in på sin utbildning!!! Hurraaa!! Tack snälla för era positiva vibbar som ni skickade hans väg! Jag visste ju att K ville detta men det är klart att det ger effekt om andra också bidrar med positiv energi i en önskan som är stark hos mottagaren!!! Åh vad kul detta är! Åh vad härligt! Detta är ytterligare ett bevis på att LOA fungerar. Utbildningen som K skall gå leder dessutom till anställning. Och en sak skall ni veta.. det han nu skall utbilda sig till är faktiskt en dröm han haft i flera år. Redan innan vi träffades. För ca 6 månader sedan började vi prata om att han skulle försöka uppfylla drömmen även om vi nu bodde i Sverige.. fokus lades på detta och universum svarar med att öppna dörrar för oss som ledde fram till vetskapen om denna utbildning! Allting har verkligen radats upp helt perfekt för oss!

En liten sak som ni skall få veta nu är: Detta inlägg är skrivet söndagen den 18 mars. Alltså innan vi fått svaret bekräftat. Men då jag vet att han kommer in så är jag tacksam redan idag. :))) Ni anar inte vad jag längtar tills jag får publicera detta inlägg.

Tack tack tack tack tack!!!!

Thursday

Hello thursday!

Jeez vad veckorna flyger förbi. Nu nalkas det "långhelg" för min del. Gött!

Jag har inget inbokat förutom tvättstugan, men skulle tro att det är dags att kila hem till min pappa och de små hundarna någon dag under helgen. De bor ju trots allt bara 10 minuters promenix härifrån men ändå har det gått typ en månad sedan jag var där. Galet! Men det har verkligen varit så himla mycket ända sedan årsskiftet. Har jag inte varit uppbokad så har folk legat sjuka eller annat sådant. Vi skall även ner till våra vänner en liten sväng skulle jag tro. De som bor 2 hus bort. But that's it!

Idag har jag utvecklingssamtal med min chef. Jag känner mig splittrad just nu... ser flera vägar framåt och olika saker jag vill göra. Finns så himla många möjligheter inom företaget jag jobbar på att det ibland känns som jag vill göra allt! Det är liksom 100 områden inom ett och samma företag. Man kan röra sig precis vart som helst. Vilket är underbart då man inte riktigt hinner tröttna på något. Det som blir lite knepigt med just utvecklingssamtal, när man känner sig så splittrad som jag gör, är att man får det svårare att liksom skriva ner en handlingsplan som säger "detta skall jag fokusera på detta året...bla bla bla...", för om 2 månader kanske jag har ändrat mig helt! Det kanske inte alls lockar längre? Vissa saker måste man ju givetvis göra, men andra saker väljer jag helt själv och där kan jag ju inte hålla på och vela titt som tätt. Hmmm.. jag är inte alls förberedd märker jag. Att säga att varje dag är den andra lik går verkligen inte. Jag kan känna att jag vill inrikta mig på en viss sak ena dagen för att sedan lära mig något nytt eller befinna mig i en situation som öppnar ögonen för ett helt nytt område den andra dagen och då känna att DET vill jag lära mig mer om... och så skiftas fokus från det ena till det andra. Haha! Hur är det på era jobb? Är det "same same" eller olika från dag till dag?

Nä, nu svävar jag iväg igen. Måste fixa iordning mig själv inför dagen..

Ha en fin dag så hörs vi sen. Glöm inte bort att du är värdefull!

Man måste våga för att vinna!

Fredaaaaag!!! Wohoooo!!!

Hur har ni det ute i vårt avlånga land? Jag är superpepp idag... det är ju fredag! Jag älskar mitt jobb men guuud vad skönt det skall bli med helg!

Apropå jobb... Jag har funderat rätt mycket på exakt vad jag vill jobba med. Jag trivs med mitt jobb men funderar givetvis även framåt. Nu har jag turen att jobba inom ett stort företag där det finns hur många möjligheter som helst, för den som vill! Jag har funderat en hel del på just personal... hur man kan få saker att flyta på, motivera, effektivisera, finna smarta och fina lösningar som påverkar personalen på ett positivt sätt. Min nuvarande chef kallar mig redan för "Floor manager" då jag hela tiden vill att alla skall ha det bra. Jag tog därför tillfället i akt och grabbade tag i högsta personalchefen för västra Sverige när han var och hälsade på mitt kontor häromdagen. Vi har träffats innan och han är bra. Jag sa att jag gärna ville ha ett möte med honom om han hade tid. Och det hade han. Vi pratade i en halvtimma om vad det finns för möjligheter inom företaget förutom det jag jobbar med just idag. Jag sa till honom att jag gärna ser mig själv i en roll inom hans avdelning, alternativt den administrativa avdelningen. Jag ville ha råd om vad jag bör ta för steg för att komma dit. Behöver jag ta nån kvällskurs? Absolut inte, sa han. Och så kom vi överens om att jag skall ta större ansvar på mitt nuvarande kontor inom just personalfrågor och schemaläggning. Dumt att någon sitter med den biten som inte brinner för det. Rätt man på rätt plats. Sedan skall jag även försöka få loss tid så att jag kan jobba på hans avdelning en vecka nu under våren. Sida vid sida med honom... för att få känna på om det är det jag vill! Alltså... vilket fantastiskt företag jag jobbar på! Typ dör på hur bra det är!

Nä, nu måste jag kila! Jag önsar er en fantastisk fredag och så hörs vi sen!

När allt bara faller på plats

Minns ni det här inlägget som jag skrev om mitt jobb?

Det är ju inte allt som har hänt sedan jag började inom företaget. Min allra första intervju var med den kvinnliga chefen i min hemstad. Där fanns det ju inga lediga tjänster och då fick jag träffa personalchefen på huvudkontoret i regionen istället som då föreslog en tjänst på ett annat kontor i regionen. Dock ej i min hemstad. Det betydde att jag fick pendla till jobbet. Det funkar absolut ett tag och även om jag älskar det kontoret jag hamnade på så var siktet hela tiden inställt på min hemstad och kontoret där. Mest för att slippa pendlingen.

Efter att jag blivit approachad av det konkurrerande företaget (som ligger i min hemstad) så valde jag ju trots allt att stanna där jag redan hamnat även om det betydde att jag fick fortsätta pendla.

När jag pratade med mina kolleger så sa jag att jag trivdes superbra på kontoret men att jag i slutändan tänkte söka mig till min hemstad. Alla förstod ju och alla sa att de aldrig någonsin hade orkat pendla som jag gjorde. Hemma pratade jag ofta om att jag skulle jobba i min hemstad snart. Jag satt och sa att jag vet att jag snart jobbar där.

Efter drygt 3 månader fick jag ett litet "pssst"-meddelande via sametime (ett chattvertyg som många företag använder sig av) från den kvinnliga chefen på kontoret i min hemstad. Hon skrev följande:

"Jag vill, utan att du ger någon information till övriga, uppmärksamma dig på att vi nu har en ledig tjänst som passar dig."

På företaget jag jobbar på är det inte ok att "sno" personal av varandra. It's a no-no. Därav fick jag inte säga till någon att hon skrivit till mig och tipsat mig om detta.

Jag skrev: "Tack! Jag skall kika på annonsen."

Hon skrev: "Jag hoppas du gör mer än så." Sen försvann hon från chatten.

Jag blev helt ställd. Visste inte riktigt hur jag skulle göra då vi ju redan hade haft den där händelsen med att det konkurrerande företaget hade velat anställa mig. Jag hade ju lovat att stanna. Samtidigt ville jag ju gärna jobba på kontoret i min hemstad! Ååååångest! Det kändes verkligen skitjobbigt att behöva stega fram till cheferna ännu en gång och ställa till med vardagsdramatik. Jag hade ju bara varit där i 3 månader liksom.

Hursomhelst så tog jag mod till mig och gick in till min chef och försökte säga så "helt appropå"-igt jag bara kunde: "Jag har sett att det finns lediga tjänster i min hemstad nu. Är det ok att jag söker eller?"

Gud vad jag kände mig dum. Och hon var helt chockad. "Va, vill du inte vara kvar här."
Jag sa: "Jo, jag älskar kontoret men pendlingen är jobbig."

Hon sa att hon var tvungen att ha ett möte med den andra chefen om detta. Hon gick iväg och kom sedan tillbaka och spännde blicken i mig och sa "Vi ställer oss inte positiva till att du söker.".

Även om man egentligen inte får sno personal av varandra så finns det ingenting som hindrar personal från att söka andra tjänster. Han en person sökt en ny tjänst så är det så. Men man få alltså inte vara den drivande kraften i rekryteringen, som ju chefen i min hemstad var, utan att ha okej:at det med den avlämnande chefen.

Jag kontaktade då personalchefen och frågade om han ansåg att jag skulle söka och han sa:
 "SÖK! det är ju bara positivt att så många slåss om dig Therese. Framtiden är din!".
Han visste ju hur hela min anställning gått till. Han visste att den kvinnliga chefen i min hemstad var den som "upptäckt" mig och att jag pendlade men viktigast av allt så hade han varit involverad i hela processen med det konkurrerande företaget när det hade skett. Han visste precis allt och var den som bestämde i slutändan.

Men personalchefens ord i ryggen sökte jag tjänsten i min hemstad och fick den.
Jag fick ännu en gång stega in till min chef:
 "Du vet den där tjänsten jag nämnde för dig",
"Ja... har du sökt den?"....
"Ja, det har jag."...
"OK... då vet jag... jag förstår dig. Pendlingen måste vara jobbig men vi vill ju såklart inte förlora dig. Nu är en fantastisk medarbetare här och har kommit in så bra i gänget".

Efter det blivit officiellt att jag fick min nya tjänst var det en sån lättnad. Mina chefer var helt plötsligt stöttande och förstående och jag skulle slippa pendla. Jag började på kontoret i min hemstad vid årsskiftet och trivs bra där också. Jag pratar med mitt gamla kontor dagligen och mina gamla chefer har varit på mitt nya kontor flera gånger och undrar då när jag kommer tillbaka! :)

Det jag ville ha sagt är att ibland når man sina mål på lite mer "osmidiga" sätt men att det ändå är helt fantastiskt hur allt bara sker ändå. Jag var ju helt inställd på att jobba i min hemstad i slutändan och blev dessutom uppmanad att söka den där tjänsten (alltid ett gott tecken. Då är jobbet typ redan ditt) istället för att vara en av flera som skulle "tävla" om den.

När jag ser tillbaka på min lilla karriärbana det senaste året så är det nästan så att jag häpnar. Jag har gått från nästan noll i kunskap om området jag jobbar inom till att få jobb inom detta fantastiska företag, jag har fått anbud av konkurrenten och löneökning och en tjänst i min hemstad. På bara 10 månader (idag).

Galet och skitkul!

YES!

På företaget jag jobbar på skall ett superstort projekt starta inom en snar framtid. Det har tisslats och tasslats om det i flera månader och jag har i hemlighet velat bli tillfrågad om att sitta med i kommittén. Verkligen velat det. Jag har känt ett brinnande intresse för detta projekt och önskat innerligt att jag skall få vara en del av det.

Jag trodde inte helt säkert att det ens var möjligt för mig att sitta med och det har inte heller annonserats ut att man kan visa intresse för att delta i projektet. Jag har inte yppat ett ord om min önskan till någon utan hållit det för mig själv...men så idag blev jag kallad på ett möte med den allra högsta chefen och tillfrågad om jag kunde tänka mig att vara en del av projektet! Det var helt oväntat och jag fick verkligen behärska mig för att inte få klädjefnatt!!! Jippi!

Just detta projekt verkar verkligen så kul!!!
Jag är verkligen sååå tacksam för att just jag blev tillfrågad! TACK TACK TACK!

Nytt jobb...igen!

Efter att ha bott i England i ca 1½ år bestämde vi oss för att ta steget och flytta till Sverige. Min sambo älskar Sverige och jag är för evigt tacksam för att han har vågat flytta hit med mig. Han kunde ingen svenska när vi flyttade hit men lär sig mer och mer...

I alla fall... När vi väl hade bestämt oss för att flytta hem till Sverige så fick jag än en gång stor nytta utav att använda mig av "The Secret". Nu var det ju stora grejer på G. Bland annat skulle det fixas jobb, bostad, möbler (det var för dyrt att skeppa över alla möbler i England hit till Sverige). Dessutom kände jag (och känner fortfarande) ett stort ansvar över att ha min kärlek i mitt hemland.

Min absoluta prioritet med hemflytten blev att fixa ett nytt jobb Då jag ansåg mig själv ha blivit något utav en LOA expert (pga av hur smidigt att löst sig så fort jag tagit vara på den kunskapen tidigare) så gjorde jag exakt samma sak denna gången. Ca 3 månader innan hemflytt frågade jag mig själv "Vad vill jag göra". Rätt så snart kom jag fram till att jag ville fortsätta lite på samma bana som jag kommit in på när jag fick jobbet i England. När jag kommit fram till vilket område jag ville jobba inom började jag sålla för att få fram vilken inriktning jag ville ha framöver. När jag kommit fram till vilken inriktning (inom branschen) jag ville fokusera på så började jag kolla upp företag som jag ville jobba på. När jag sållat bland företagen så kollade jag upp vem som var chef för den enheten jag vill jobba på och sen skickade jag mitt CV direkt till de personer som var beslutsfattare just där jag ville jobba. Jag skickade mitt CV till 2 företag.

Sedan väntade jag... under tiden som jag väntade använde jag mig av positiva affirmationer som "Jag älskar mitt jobb på ......... och dom älskar mig" eller "Jag gör ett fantastiskt jobb och jag tjänar bra"... Då jag flyttade till min hemstad så visste jag exakt hur byggnaderna såg ut där företagen låg, jag såg mig själv arbeta där och jag gick in på deras hemsidor och läste på om de olika produkterna och tjänsterna de hade. Det kan tänkas maniskt och konstigt men jag gjorde verkligen allt jag kunde för att få det verkligt! Ju mer kunskap dessto verkligare blir det. Det är liksom bara att köra!

Efter ca 2 dagar fick jag svar från det ena företaget via mail där de skrev att de gärna ville träffas för ett "förutsättningslöst möte" när jag flyttat hem. Detta var i maj, jag skulle flytta hem i augusti. Jag bestämde mig för att ta kontakt med dom och boka in en tid ca 1-2 veckor innan jag flyttade hem.

Efter ytterligare någon dag fick jag ett samtal från den andra företaget som sa att de jättegärna ville träffas. Under tiden ville de att jag skulle göra ett test online (via en länk som de mejlade över). Detta var ett slags personlighetstest så att de kunde se om jag skulle passa hos dom eller ej. Jag gjorde testet och sedan hörde de av sig och bokade in en tid.

Jag flyttade hem på en Torsdag och hade det "förutsättningslösa mötet" på måndagen och sedan intervjun med det andra företaget (som gjort personlighetstestet) på onsdagen.

Det Förutsättningslösa mötet gick alldeles strålande (det var ju mer som ett samtal) och den kvinnliga chefen sa hela tiden "jag gillar dig... jag gillar dig verkligen". Det visade sig dock att det inte fanns några lediga tjänster hos dom just då men hon hänvisade mig till den personalansvarige på Huvudkontoret då han möjligtvis kunde veta om det skulle bli några lediga tjänster i regionen framöver. Jag fick hans kontaktuppgifter. Jag gick sedan från mötet med en bra känsla i hela kroppen.

På tisdagen tog jag det lugnt och laddade mina batterier inför den inbokade intervjun som jag hade med det andra företaget på onsdagen. Största konkurrenten till det företaget jag redan hade träffat.

Onsdagen kom och jag hade min intervju. Denna gången med en man. han var även han supertrevlig och vi satt och pratade om ditten och datten en bra stund för att sedan dyka ner i resultatet av det där personlighetstestet jag hade gjort. Han grillade mig om mina svar och det gick bra. Inga konstigheter alls egentligen. På detta företag var det en betydligt mer avancerad rekryteringsprocess men inte för den saken skull speciellt avskräckande. Jag kan absolut förstå att det ibland måste gå till så då jag sökt mig till en branch där det krävs hög moral och mycket ansvar. När det gått 3 (!!!) timmar var vi klara och jag fick samma svar där att han verkligen gillade mig och att han skulle återkomma om och när det blev några lediga tjänster. Jag gick därifrån med en superbra känsla i kroppen.

Torsdagen kom och jag tog kontakt med den personalansvarige på regionskontoret.Jag han säga mitt namn då han sa "dig har jag hört talas om, när skall vi ses?". Det visade sig att kvinnan jag träffat hade mailat över mitt CV till honom så snart jag hade gått och skrivit "Henne skall vi ha" i statusfältet (detta har jag fått veta senare). Som svar på hans fråga så sa jag: När kan du ses? och han sa "Skall vi säga imorgon klockan 10.00"? Och så var det med det. Klockan 10.00 dagen därpå infann jag mig på Huvudkontoret för ett möte med personalchefen där. Mötet var väl mer som en fika och 30 minuter senare gick jag därifrån med en inbokad intervju för ett annat kontor inom företaget i samma region.

På måndagen träffade jag cheferna för det andra kontoret. Vi satt även där och pratade lätt och ledigt i ca 30 minuter då chefen där frågade "vad kostar du i månaden"... Jag blev helt ställd och drog till med en högre lön än jag ens tänkt säga och han svarade "När kan du börja?" och jag sa "bara jag får en dag på mig så kan jag börja när som helst". "Bra, då säger vi att du börjar på onsdag kl 08:00".

Och så var det med det! Nu har jag jobbat på företaget i snart 10 månader och trivs som fisken i vattnet.

Vad som hände med det konkurerande företaget? De hörde av sig 7 veckor senare och erbjöd mig jobb. Då jag redan hade fått ett jobb så sa jag det och då erbjöd de mig en högre lön och erbjöd mig olika fömåner om jag kom till dom istället. Jag förklarade läget för min arbetsgivare som även dom satte in det "tunga artilleriet". Det blev en hel del anbud både från min nuvarande arbetsgivare och konkurrenten. Detta hade jag inte räknat med då jag bara hade jobbat för min nuvarande arbetsgivare i 7 veckor. Till slut valde jag att stanna kvar där jag redan börjat och fick som svar av konkurrenten att det bara är att höra av mig om jag vill till dom i ett senare skede. Dessutom hade min lön under denna process gått upp 2000:- då de hade budat över varandra.

Jag fick med andra ord 2 jobb av 2 möjliga och en löneökning på 2000:- efter endast 7 veckor!

Jag tror på allvar att allt detta har gått så bra pga positivt tänkande, affirmationer och målmedvetenhet.

När jag flyttade utomlands (till kärleken) och skulle börja jobba..

Jag träffade alltså min kärlek endast några månader efter att jag brytit mig loss från min tidigare relation. Jag är absolut inte personen som behöver ett förhållande för att känna mig hel och har aldrig tidigare gått från ett förhållande till ett annat så snabbt. Men i och med att jag hade satt saker och ting i rullning och funnit kraft att "ta tag i mitt liv" så fanns det liksom ingen broms på det hela. Och helt ärligt så kände jag personligen inte att jag hade behov av att bromsa. Jag läkte relativt snabbt fter uppbrottet... kanske gick det så fort just för att det hade varit mitt eget beslut? Eller så bestämde jag mig helt enkelt för att blicka framåt och inte bakåt?


Hursomhelst... jag och kärleken träffades första gången i slutet av September 2008 och i början av 2009 var det jag som fick tjänstledigt från mitt jobb och som tog mitt pick och pack och lämnade Sverige.


I Sverige hade jag ett jobb där jag träffade mycket människor och när de fick veta att jag skulle flytta så blev första frågan "vart" och andra "varför" och den tredje "vad skall du göra där"? Första och andra var ju lätta att svara på... den tredje "Vad skall du göra där" visste jag inte helt säkert på vad jag skulle svara i och med att jag ju flyttade lite på vinst och förlust. Jag visste dock att ett stort, internationellt företag hade ett kontor i staden jag flyttade till så när folk som jag inte kändes speciellt väl frågade mig vad jag skulle göra där så svarade jag helt enkelt att jag fått jobb på just det företaget. Vita lögner är ok och helt ärligt så var det helt naturligt för mig att säga det då jag hade haft funderingar på att försöka ta reda på hur man söker jobb just där. Inte för att det var ett område jag hade erfarenhet ifrån men ändå... jag kände att det skulle vara kul med något nytt även på jobbfronten.


Jag var rätt så intensiv när det gällde att uppfylla målet att få jobb på just det företaget. Jag googlade på företaget, läste om dess historia och hittade till och med en exteriör bild på kontorsbyggnaden som jag skrev ut och satte på mitt visionboard. Jag visste vart i stan kontoret låg så jag fantiserade om hur jag gick dit och föreställde mig hur det var där inne och hur jag satt vid mitt skrivbord och jobbade.


Dagen för flytt kom, det var på en måndag...allt gick jättebra och kärleken mötte mig på Heathrow och vi åkte hem till vårat gemensamma hem. Allt kändes fint och jag kände noll oro och stress. Efter att ha tagit några dagar på mig att packa upp och vänja mig vid det nya satte jag mig ner och lade upp mitt CV på en jobbsida på nätet. Detta var på fredagen. Inom några timmar från det att jag lagt upp mitt CV fick jag ett samtal (Obs! allt jag skriver här i bloggen är 100% sant, finns ingen anledning att hitta på eller förstärka faktiska händelser).


Samtalet löd ungefär så här:


Rekryteraren: - Hej, mitt namn är X och jag ringer från X. Vi söker personal till en av våra avdelningar och såg ditt CV på rekryteringssidan. Söker du fortfarande jobb?


Jag: - Åh! Ja, absolut!


Rekryteraren: - Fantastiskt! Jag tror det skulle passa dig och vi vill gärna träffa dig. Jag mailar över en jobbspecifikation som du kan ta och läsa innan dess och det är bara att ringa mig om du har några frågor. Intervjun... hmmm... kan du på måndag kl 11?


Jag: - Javisst, låter bra. Maila gärna över infon så kikar jag på det. Ses på måndag.


Rekryteraren ringde om en tjänst på exakt det företaget jag hade sagt att jag skulle jobba på. Otroligt! När jag fick jobbspecifikationen mailad till mig höll jag på att sätta te't i vrångstrupen. Det verkade verkligen avancerat och verkligen ingenting jag hade gjort tidigare. Herregud! Satt och googlade häften av innehållet i jobbspecifikationen den helgen. Och jag övade även eventuella frågor jag kunde få på engelska.


När måndagen kom så var det dags för intervju... den gick helt fantastiskt bra! Det kändes helrätt och jag hade ett fantastiskt flow. När jag gick därifrån så ringde jag till min kärlek och sa rätt av "Jobbet är mitt! Jag får svar på fredag men det är definitivt mitt". Min kärlek, som jobbade i närheten, och jag möttes för en lunch där vi firade mitt nya jobb. Haha! Gud vad kaxigt gjort nu när jag tänker efter men jag var verkligen helt säker.


Jag skulle få svar på fredagen och under hela måndagen var jag helt hundra på att jobbet var mitt, på tisdagen var jag rätt så säker på att jobbet var mitt, på onsdagen var jag säker på att "om dom söker fler än bara en person så är jag definitvt en av dem", på torsdagen gick jag som på nålar och tänkte inom mig "men herregud.... riiiiing nuuuuu". Fredagen kom och jag vaknade supertidigt och kunde inte somna om. Klockan 08:00 ringde min mobil och det var rekryteraren på andra änden som glatt meddelade mig att jobbet var mitt och att cheferna som intervjuat mig hade öst beröm över mig och att de hade sagt att "henne vill vi ha"!!!


2 veckor efter intervjun började jag på mitt nya jobb och älskade tiden jag hade där!