När jag la upp en video här på bloggen om Christian the Lion och det sedan visade sig att dokumentären om samma lilla lejon visades på tv just nu (se tidigare inlägg) blev jag så ställd att jag inte visste (och fortfarande inte vet) vart jag skall ta vägen! ;) Jag vet att jag inte har sett någon reklam, sett i en tv-tidning eller på något annat vis har hört eller vetat att dokumentären skall visas. Jag har med andra ord inte "råkat" ta in detta för att sedan medvetet leta upp videon. Silverloa kallade detta ett bra exempel på synkronism. Jag visste inte riktigt vad det betydde så jag kollade upp detta och hittade bland annat denna artikeln från DN (har kopierat vissa utvalda bitar):
"Ibland har vi en dröm eller en föraning, som sedan visar sig överensstämma med verkligheten. I gamla tider hade man ett talesätt; "så ovan, så nedan" och menade att det som hände bland gudarna eller i himlen, också hade en motsvarighet bland människorna på jorden. Paralleller mellan inre sammanhang och yttre verkligheter ansågs fullt möjliga. Psykologen Karl Jung kallade fenomenet synkronicitet och avsåg därmed en händelse i den yttre världen, som på ett meningsfullt sätt sammanfaller med ett psykiskt tillstånd. Synkronicitet består av två faktorer: en omedveten bild dyker upp i medvetandet, till exempel i form av en dröm eller en idé, och en verklig situation sammanfaller med detta innehåll. Han ansåg att synkronistiska erfarenheter hade ett samband med relativiteten i tid och rum och en viss grad av omedvetenhet.
Synkronicitet är en förenande princip, en mystisk förbindelse mellan det personliga psyket och den materiella världen. De är i grund och botten olika former av energi.
Är då synkronicitet eller slumpen en faktor att räkna med i mänskligt liv?
För det mesta kallar vi det ju för slumpen, för att vi inte vågar eller vill se andra sammanhang. Men alla har vi väl någon gång upplevt slump eller tur eller försyn eller till och med bönhörelse i vår tillvaro. Enligt Jung är dessa synkronistiska händelser vanligare än vi tror. Om vi genom meditation eller bön vänjer oss vid att ha siktet inställt på sådana händelser kommer vi att uppleva dem oftare - likt stjärnfall en klar augustinatt. Livet är då och då förunderligt. När slumpen eller försynen drabbar oss sker det med en kraft, som vi inte kan bortse ifrån."
Artikeln fortsätter sedan genom att några personer ger exempel på situationer de befunnit sig i där just synkronism har skett:
Plötsligt tittade hennes kompis upp och fick syn på mig. Som i trans knuffade hon till tjejen bredvid med armbågen och nickade åt mitt håll.Denna lyfte på huvudet och vi stirrade på varandra. Det var precis som du beskriver, som att se sig i spegeln. I några sekunder var våra blickar fastlåsta vid varandra och sedan stängdes dörrarna till t-banevagnen och den åkte vidare.
Det var en omskakande upplevelse och jag har många gånger undrat vem hon var. Kan man vara så lika varandra utan att vara släkt? Misstänker starkt min pappas inblandning i det hela, men något svar på gåtan kan jag aldrig få. Han finns inte längre i livet och skulle det ha varit en avkomling till honom så visste han förmodligen inte om det." - Eva Åström
En annan person berättar följande historia:
"På 1980-talet åkte jag och några vänner på en charterresa till Mallorca.
Där träffade jag en tjej som berättade att hon bor i Stockholm.
Var i Stockholm bor du?"
"I Sköndal", svarade hon.
"Jag bodde tidigare i Sköndal. På vilken gata i Sköndal bor du?"
"På Dalbobranten", svarade hon.
"Jag bodde också på Dalbobranten. På vilket gatunummer bor du?"
"Dalbobranten 17", svarade hon.
"Jag bodde också på Dalbobranten 17. På vilken våning bor du?"
"Fjärde våningen", sa hon.
"Jag bodde också på fjärde våningen. I vilken av lägenheterna bor du?"
"I ettan som ligger till vänster när man kommer upp från trappan", svarade hon.
"Där bodde jag också. Jag är fortfarande skriven i den lägenheten eftersom jag inte har ändrat mantalsskrivningsadressen sedan jag flyttade. Du är alltså min sambo trots att vi aldrig tidigare har träffats!" - Jan Dahlberg
Här kommer en till:
"Under 60-talet var jag redaktör för tidningen Foto och redaktionssekreterare på Allt i Hemmet.
Genom åren sa jag ibland till min hustru att jag saknade lägg med tidningarna från den tiden.Drygt 30 år efter mina sejourer på dessa tidningar besökte jag återvinningsanläggningen i Simrishamn, dit jag flyttat. Döm om min enorma förvåning då jag, som just var i färd med att stjälpa en ansenlig mängd makulatur i containern, såg två prydliga staplar tidningar ligga överst på avfallsberget: Allt i Hemmet från 1963-64 samt Foto från 1966-67.
Just de exemplar som jag saknat.
Dessutom: på båda de översta tidningarnas omslag var en bild av mig!
Det var kanske ett dödsbo som lämnat tidningarna där. Men försök räkna ut oddsen för att jag efter 30 år, på en fjärran plats, under ett tidshål av max en halvtimme skulle hitta just dessa tidningar - med min bild på båda, överst! Tanken svindlar." - Roland Möllerfors, Viken
Här berättar en tant om sin Majblomme-synkronism:
"I många år har jag varje vår köpt en majblommekrans och en liten enstaka blomma som jag monterar på en tavla, den har nu mer än 30 olikfärgade blommor. Jag har inte missat ett enda år. Men häromåret hade jag inte träffat på någon liten försäljare i tid.
På Valborgsmässoafton stod jag så i t-banans rulltrappa på väg hem, lite sur över att jag tydligen missat årets blommor. En liten flicka som stod ett par trappsteg framför mig vände sig plötsligt om: "Vill du köpa en majblomma?" "Det är precis vad jag vill", sade jag, "en krans och en enstaka vill jag ha." "Ja, det är det enda jag har kvar nu," sade flickan." -MariAnn Hallbert
Nedan är en rätt vanlig förekommande slags synkronism. Något vi alla säkert har varit med om:
"När jag studerade i Luleå 96-97 så blev jag god vän med en kille ifrån Stockholm, men vi träffades inte så ofta efter vår studietid där.
Våren 2001 funderade jag på att sticka till Stockholm men hade egentligen ingen aning om varför. Senaste gången jag hade träffat min vän var 1998 och efter det så hade vi inte ens ringt varandra. Nåväl, en morgon innan jag gick till jobbet kollade jag upp min väns telefonnummer via Telia och tänkte ringa honom samma kväll och berätta att jag var på väg till Stockholm den helgen och att det vore kul att träffas. Dock så glömde jag bort att ringa honom när jag kom hem på kvällen.
Nu när jag har läst dessa små återberättelser om just synkronism slår det mig hur det är samma sak som LOA. Man drar till sig det man tänker på eller "likes attracts likes"... Verkligen supercoolt! Har ni några typiska synkronism berättelser att dela med er av?























